Intervju med Jørgen I. Eriksson

   Fortell oss om deg selv og ditt sjamanistiske arbeid ?

-        Jag kom in i shamanismen via mitt intresse för urfolksfrågor och miljökampen. 1982 var jag på kurs med medicinmannen Rolling Thunder och 1983 med Michael Harner. Utifrån deras impulser började jag tillsammans med en grupp likasinnade i nätverket Yggdrasil att utforska de shamanska dimensionerna i våra egna förkristna traditioner. Jag började resa i Sapmi 1986 för att söka upp traditionella botare, något som var väldigt lärorikt eftersom det finns så många samband mellan det samiska och det nordiska. På ett märkligt sätt ledde mina samiska studier även till fördjupad kunskap om den shamanska runmagin, som numera är min huvudinriktning. På ett minst lika märkligt sätt ledde mina samiska kontakter och upplevelser till att jag kom att göra flera resor i sydvästra USA och intensivstuderade navajo-indianernas andliga traditioner. Ett annat inspirationsområde för mig är kvantfysiken och detta har faktiskt sitt ursprung i ett samtal jag hade med Ailo Gaup i Oslo 2003. Jag var vän med Ailo sedan slutet av 80-talet, hälsade på honom i Kautokeino, höll gemensam kurs med honom i Jokkmokk och gav till och med en kurs i runmagi i Oslo med Ailo som arrangör (1992). Mina första egna böcker om shamanism kom på 80-talet och sedan 2004 ger jag ut de flesta på mitt eget förlag norrshaman. Böckerna om samisk shamanism och navajo-andlighet är utgivna av h:ströms förlag i Umeå. Jag håller också kurser i shamanism – numera alltid på temat «shamansk runmagi och heliga platser» och numera bara två gånger om året, allra helst med närhet till heliga platser. Och av flera olika skäl numera bara i Sverige, där jag också ägnar tid åt ceremonier på heliga platser.

 Har du noen visjoner eller ønsker om sjamanisme/Urtro i Skandinavia

-        Mina ursprungliga visioner handlade om en önskan att shamanism skulle accepteras och respekteras som ett seriöst förhållningssätt till världen och det andliga. Där tror jag att mycket positivt har hänt, särskilt när det gäller den samiska kulturen. Shamanismen kan vara en energigivare och inspiratör i kampen för att värna och skydda jorden. Jag hade hoppats att miljökampen skulle få en tydligare andlig förankring («allt är besjälat») men när det gäller de «gamla» miljörörelserna verkar de sitta tämligen fast i ett västerländskt vetenskapligt paradigm. Då ser jag mer hoppfullt på de nya friska impulser som tagit sig uttryck i t ex Extinction Rebellion, Rights of Mother Earth och Fridays for Future. Där ser jag möjligheter för shamanska förhållningssätt att bidra. Men primärt menar jag nuförtiden att shamaners bidrag till denna kamp för Jorden bör vara magi, alltså att med egna ceremonier bidra till att skydda heliga platser och till att möjliggöra för andliga krafter att ingripa i den ordinära verkligheten på det sätt som de finner bäst. Jag talar om en form av ceremoniell aktivism som primärt verkar i de icke-ordinära dimensionerna och som syftar till direktkontakt med den kosmiska väven. Sådana ceremonier kan mycket väl, och kanske helst, utföras i det fördolda, under maktens radar.

     Hvordan tror du  det åndelige samarbeidet mellom de ulike befolkningsgruppene var i førkristen tid?

-        Jag vet inte om vi kan tala om samarbete, kanske hellre om möten. Allt skedde ju inte friktionsfritt precis. Att det rörde sig om intensiva och många kontakter med såväl kreativa impulser som konflikter är ju helt klart och mycket av detta var ömsesidigt berikande. Men det är viktigt att vi skiljer på dessa möten mellan vanliga människor och mötena mellan de förtryckande kolonialmakterna och urfolken – som är något helt annat...

     Hva skal til for å skape ett bredere samarbeid i Skandinavia idag?

-        Jag ser att människor i Norge som ägnar sig åt shamanism är mycket mer inriktade på att bilda organisationer än vad som är fallet i Sverige. När vi började arbeta med shamanism i början av 80-talet valde vi väldigt medvetet att inte bilda någon organisation utan ett löst sammanhållet nätverk. Detta nätverk var i och för sig så löst sammanhållet att det under 90-talet upplöstes i sina beståndsdelar, men jag tror att vår hållning om att arbeta i en icke-organisation i grunden var rätt. Shamanismen är en väldigt kreativ och dynamisk tradition som inte alldeles lätt låter sig organiseras. Risken är att väldigt mycket tid och energi går åt till själva organisationen om man försöker organisera sig. Och det finns naturligtvis risk för att shamanismen blir dogmatiserad. Så jag tror på mer eller mindre lösa och tillfälliga nätverk som bildas kring och arbetar med specifika frågor allt eftersom de dyker upp. Jag är alltså för samarbete och gärna mer samarbete och det som behövs för detta är öppenhet, ödmjukhet och respekt för olikheter. Prestige och självviktighet måste detroniseras.

   Hvilke verdier fra førkristen tid er viktige i dagens samfunn ?

-        Att allt är ett och hänger samman. Att allt har liv och medvetande. Att vi alla ingår i en stor kosmisk väv. Att ömsesidighet är grunden för all tillvaro.

 Hvorfor er disse verdiene viktige ?

-        För att människor på djupet och i hela sin organism ska känna och veta att de är en del av allt annat. Det leder till ett ödmjukt förhållande till skapelsen i övrigt. Vi människor måste vandra på Moder Jord med eftertanke och respekt.

    Hva tror du er nøkkelverdiene i å skape større forståelse for sjamanisme/urtro idag ?

-        Att de stora problem som mänskligheten och livet på jorden står inför kräver ett helt annat tanke- och förhållningssätt från människornas sida.

     Hvilket syn har du på guder og gudinner i din tro. Er de fjernt fra oss mennesker eller er de nær i hverdagen ? Er de en hverdagshjelp eller mer at man henvender seg til dem i store saker ?

-        Gudar och gudinnor är metaforer och symboler för det som är bortom; det som vi kan kalla det ovetbara. I egentlig mening existerar de inte. Det som existerar är energi och när människor har upplevt energi har de omtolkat det till metaforer, symboler och bilder. Det behöver vi inte göra idag. Jag anser att det helt enkelt är en omväg att arbeta med metaforerna och vill i stället arbeta direkt med energin. Det som Castaneda kallade «att uppleva energin direkt». För mig fyller runorna och heliga platser denna funktion. Med dem och på dem upplever jag energin direkt. Det är på ett djupare plan än att arbeta med metaforer.

   Sjamanisme er ett moderne ord med mange tolkninger, hva legger du i ordet ?

-        Att samarbeta med de energier som utgör grunden för alltings existens i syfte att bidra till balans i den stora kosmiska dansen.

 Hva er ett rituale/en seremoni for deg og hva er viktige momenter å ha med ?

-        Ett sätt att röra mig i balans med de kosmiska energierna. Jag eftersträvar ett så flexibelt förhållningssätt som möjligt. Hur ceremonierna utformas beror på syfte, plats, tid och vad jag kan avläsa om energierna just då. Det viktigaste momentet är att själv vara i balans och utan självviktighet och att jag är i harmoni med den plats där jag gör ceremonin. Då kan runor, trumma eller skallra fungera som hjälpmedel. Jag måste få tillstånd av platsen att göra ceremonin där och jag måste ha med mig något att tacka med. För min del använder jag oftast rödockra som tack men det går ju bra med alla möjliga saker, förutsatt att de ges från hjärtat, t ex äpplen, sädeskorn, öl, brännvin, nötter.

   Hva er betyningen av ritualer/seremonier for oss mennesker, og for relasjonen mellom mennesket og andre?

-        Jag ser ceremonier som något helt grundläggande för att hitta fram till ett ödmjukt sätt att leva på jorden med respekt för alla andra varelser och deras intressen. Det handlar ju förstås också om ett sätt att samverka och samtala med det ni kallar andevärlden och som jag hellre kallar energiväven. Jag ser detta som helt nödvändiga ingredienser för att upphäva människans existentiella alienation.

     Hva eller hvordan er din spirituelle forbindelse til landskapet rundt deg ? Opplever du kraften som den samme uansett hvor du er i verden eller er den sterkere for deg på ditt hjemsted/ i ditt eget landskap?

-        Alla platser är heliga men vissa platser är mer heliga än andra, brukar jag säga. Energierna koncentreras på heliga platser och det är enklare att uppleva detta i ett landskap där man känner sig hemma. Som många andra har jag favoritplatser som ligger i hembygden men jag har under åren också besökt många heliga platser i Sapmi, England, Tyskland, Irland, Estland och sydvästra USA och känt kraften där. Allra bäst är det naturligtvis om man har en lokal guide som kan berätta om platsens protokoll eller sed, det vill säga hur platsen vill bli kontaktad, så att man inte klampar in på ett okänsligt sätt utan gör det med respekt och en öppen, lyssnande attityd.

 Hva tenker du om at sjamaner fra andre land kommer til Skandinavia og gjør ritualer, eller omvendt at sjamaner fra Skandinavia gjør ritualer i andre land ? Er dette problemfritt eller er det aspekter ved dette som bør tenkes igjennom ? F.eks at de/vi ikke kjenner landet/åndene her/der. Kulturell appropriasjon og andre aspekter?

-        Jag själv skulle aldrig göra en shamansk ceremoni i något annat land om jag inte var inbjuden att göra detta och jag skulle även i ett sådant fall vara extremt noga med att inte bryta mot platsens regler eller lokala andliga traditioners förhållningssätt. Detta är väl även ett svar på frågan vad jag tänker om shamaner från andra länder som gör ceremonier hos oss. Om de gör det utan vederbörlig respekt och eftertanke betraktar jag dem som «fake shamans».

 Dagens sjamanisme og ikke minst «core sjamanisme» henter inspirasjon fra urfolkstro og tradisjoner og beskyldes ofte for å drive med kulturell appropriasjon. Hvordan kan man unngå å havne i en situasjon der man bedriver kulturell appropriasjon?

-        Detta är ett reellt problem i synnerhet för alla som arbetar med «core shamanism» och alldeles speciellt för dem som bor i områden där urfolk mördats och fördrivits. Problemet är alltså störst för nyshamaner i USA. Ska de försöka anpassa kärn-shamanismen till sina invandrade europeiska förfäders andliga traditioner och är det över huvud taget möjligt på denna främmande mark eller ska de respektfullt försöka närma sig de ursprungliga indianska traditionerna? Där är de ju ibland högst oönskade så detta är ett dilemma och anklagelserna för kulturell appropriation är ofta befogade. Vi som bor i Skandinavien har betydligt enklare att knyta an till våra ursprungliga samiska eller norröna traditioner. En nutida same som försöker anpassa kärn-shamanism till samisk tradition kan ju knappast anklagas för kulturell appropriation. Inte heller vi icke-samer som knyter an till våra egna förkristna traditioner. Däremot händer det alltsomoftast att vi får ta emot beskyllningar för att det inte är «äkta vara» som vi utövar. Det var ju sådant som Ailo Gaup också fick höra, i alla fall till att börja med. Men sådan kritik utgår från att shamanismen är ett museiföremål som för länge sedan stelnat i en bestämd form. Men shamaner har alltid varit andliga innovatörer och en samisk shaman av idag kan självfallet förnya den egna traditionen. Och det gäller också oss andra nordbor. Det är poänglöst att försöka återskapa t ex runmagi sådan den utövades för ett tusen år sedan. Världen är annorlunda idag, kosmos har utvecklats och förändrats och så måste även runmagin och annan shamanism – om den verkligen vill spela en aktiv roll i dagens värld.

-        Er det noen andre aspekter ved kontemporær sjamanisme du vil fremheve eller ta opp ?

-        Ända sedan Eliade gav ut Shamanism – Archaic Techniques of Ecstasy – har många tyvärr betraktat shamanismen som en samling metoder eller tekniker. Den synen byggdes på och förstärktes av Harners kärn-shamanism. Men shamanismen är inte en samling metoder – den är ett sätt att tänka och leva och därför är det viktigt att gå bortom själva teknikerna och våga vara nyskapande och kreativ. Där upplever jag att många som ägnar sig år kärn-shamanism står och stampar på samma ställe och ideligen upprepar samma sorts upplevelser med sina «kraftdjur» och icke-ordinära shamanlärare. I själva verket tror jag att dessa dialoger med andliga metaforer och symboler i grunden är samtal som man för med sig själv. Kärn-shamanisterna bör höja blicken och eftersträva att gå djupare – in i det ovetbara, eller nagualen som Castaneda kallade det. Castanedas 12 böcker om sina år med den mexikanske magikern don Juan Matus rymmer oändligt mycket mer än vad kärn-shamanismen kan erbjuda och är enligt mig en betydligt bättre inspirationskälla än ex-vis Harners böcker.

     Hva eller hvilke saker opptar deg akkurat nå ?

-        Heliga platser – att skydda och hålla dem aktiva. Att i höst ge ut min bok om Castaneda: Oändlighetens aktiva sida – Castaneda och shamanismen. Det är en bok som jag har gjort research för i mer än 30 år. Castaneda skrev 12 böcker a 250 sidor om don Juan Matus. Min bok om Castaneda är på bara 90 sidor där jag försöker dra fram den shamanska essensen i hans författarskap och hur vi som idag arbetar med shamanism kan använda de storslagna visdomar som han har lagt fram för världen. Samtidigt arbetar jag med kontinuerliga uppdateringar av mina shamanska manualer: Sejd 6.0 och Runmagi och shamanism. Allt fast förflyktigas. Allt befinner sig i rörelse och en shamanism värd namnet måste också utvecklas och förnyas.

Mer om
No items found.
Hovedmedlemsskap i Sjamanistisk Forbund er gratis

Mer fra "

artikler

"

Se alle